Insperationskällan
insperationskälla sinar.
Så längtande törstens dunkande.
Trevande letar efter målet,
där källan ska fyllas.
likt vatten som pårlar
i smält isens död.
Funktionen av livet,
räddas av skapandet.
kraften så svårfångad.
Makten
människoväsen.
Vi ensamma besitta..
Än mindre uppfatta
När vi kastas i vindarna.
Lida
lida genom mörka gråa dagar
Dimma som täcker de som förut var så klara
Utsuddat är all gräns i förståelsens spår
Ledlös ensam med vingar av stål
Låt mig där få vara
Så att jag kan växa
Bevara de
Sanning
Min sanning jag såg i en glimtade sekund
Naken stod jag kall men stark
De nådde med en blyg strävan
Å längtan viskade
Rytm
Rytmen har ingen lag
i det rus som bringar din fart.
Böj dig för ditt hjärta.
Du aldrig mister det helt
Glittrande
Beskyddande
Sköljande över mig
Ledans ånger
I själ och ande
Sång i ändlöst brus
Som plågar
Som stigen ur urskogens glömda
Bär du skyddandets värme
Du ger mig den svävande fågels ljus
Glömt i det tysta kan jag nu vila i livets jord
Skam
Men med skräck å bultande skam
Jag har kastat alla skydd
Med brännande hjärta
Tysta tankar
Vita som glöden
Fruktan som gnistrar genom vinden
Starkt och evigt
Dödlig med seger kraft....
DU
Du är hos mig i månböljande nätter
Driver genom timmarnas mörka
Utan kraft att rotas och gro för ljusets kraft
Men nätter av sömnlös vånda
Är mig värda att vilja älska
Livets mognad
Vackra händers värmande vind
Vill jag ge bort dagens guldglans
tysnad
Magiska stunder av tysnad,
Iakttagande och lyssnad.
Levande, älskade, förtrollande.
Du får mina sinnen att öppnas.
Jag känner en klarhet.
När jag får andas din värme,
Kan jag lysa av brinnande liv
ONT
handligen är svår.
fösrtåndet så frånvarande.
Lyckan så kortvarig.
livet så stort.
kännslan så stark.
hoppet är borta.
leken är gammal.
tron om bättre för stor.
saga
de är en sorgsen saga....
den tar aldrig slut.
kapittlen fylls på,
händelser som jag inte förmår att försvinna ur.
de handlar om min kännsla,
de handlar om mitt mod.
Karin
virvlande lätt.
jag älskar ditt
underbara sätt.
sagolikt vacker,
med värme och djup.
jag önskar med mitt hjärta
att de alldrig finns ett slut.
Under
Samma jord växande under.
Vi kan alla dela dess Underbara stunder...
På en bänk i natten
Månen har vandrat upp på valvet sedan länge,
Brevid mig sitter du,
Kan de vara sant?
PAR
Summan av alla udda människor är ett stort antal jämna par.
Reflektion
ingen reflektion.
Stundens ingivelse
styr framtiden.
Eftertanken så långt borta.
Ifrågasättandet inte närvarande.
HAN
Värdet till fullo,
KRAFTEN.
Brinnande förhoppnig.
Så förvånande.
Bubblande översvämmande lycka.
Fångad,
Inbäddad närmast hjärtat.
Svingande
Svingar min kropp över
öppet hav.
Ytan bryts
äntligen vid mitt berörande.
Jag vill hitta ner i det mörka djupet,
sedan stillsamt låta min överlevnad arbeta sig upp.
med syrebubblorna som ger livet vid min sida.
Mot skenet,
insvept och förstådd.