Vår-sommar i Italien

image5

image6


Underbara vackra sagolika Florens...
jag vill till dig igen ITALIEN!

Åter blick

På semester med la familja, Handöl.


Här hos morfar saknar man vardagen med ett konstigt vemod.


Fjället med sitt vackra ansikte som alltid välkomnar, sol som snöstorm. Stillsamheten, den omfamnande. Klarheten i snöyrans virvlande dans. Sjön som glittrar, med is eller öppet vatten. Sagolikt tittar skogen på oss tills de sista knotiga och krokiga fjällbjörkarna tar farväl å lämnar fjällets lava fyllda stenar till att nå toppen själva. Myrens mystiska svarta hål, där guldet glimmar på tuvor. Gudomligt lysande hjorton. Snövallarna som formar sig efter vindens både slag å smekningar. Begraver grönskan under sitt vita täcke för att sedna smälta å forsa fram glittrande klar i bäck å fors.

Naturen vackra tar en med på hisnade upplevelser bara genom att infinna sig här.

Ensamheten tar med vid som en stilla påminnelse om den stress vi just lämnat.

Här kan man vara, kravlöst.

Här vill jag finna hela min själs tomma botten.


Men mindre närvarande har jag sälla skådat mig själv.



Väl hemma bultar mitt hjärta av längtan att få återse de jag nyss stod vid.


Där efter?

Vad kommer där efter.


Jag vet inte om sakerna kommer på platts.

Glider det åt rätt håll...


Det blir jag som får ta ansvaret över det här i slutet?


Känns som motståndarna har de bättre argument


en vad jag har.


Oförstålig...

Oförstålig...


Mitt undrande...

Livet,

Vart tar du mig med på?


När ska jag förstå vad som händer,

försvinner in i det som jag alltid kan rymma till....


Vaknar inte jag vill stanna i min drömmande värld av lyckliga stunder.


Hur ska jag kunna tänka.


Klingande klockor


Förhållning:

att kämpa vidare.


Ökad klarhet.

Innerbörd,

bördor kommer å går



Närmande....


Stormen

Stormen viner, starkt å plågsamt...

Jag saknar din röst.

Tomhet, tystnad fast stormen viner...

Värkligheten är långt där borta.

Känner min lyckas rotlöshet

Hur ska jag växa

Ler fortfarande fånigt

När du kommer i min tankes oförklarliga bana

Stormen är plågsamt stark i mig.

Sliter, drar...

Kan jag släppa, vill jag flyga följa med vinden.

Låta den ta mig dit framtiden valt.

Kramperna måste sluta,

Roten behöver hitta näring

Kanske någon stans,

Där jorden är bördig av kärlek.

Stormen sliter,

stormen viner.

Tanken är så svårfångad.

Jag vill leva, med din röst, långt där borta, växa mig stark i dina armar, du kan konsten att lungna vindarnas starka och slitande, framtidens bördiga jord... Den är nära dig.

Kan jag önska mig de av dig, min framtid!


























sol

image4

vad vill du?

- Vad vill du?


- Jag har inte vågat fråga mig det ännu,

vill du att jag gör det?

De kan ta en stund innan svaret kommer till mig.

Men du, har du kanske ett svar alra redan?


Framtidshägringarna

Ögonen var ljusa

Framtidhägringarna som sågs

brusande lycka
livet son stod framför
förhoppningsfullt.

kom lycka
stjärnorna tog tag
i en virvlande färd genom det mörka blå valvet tills natten blev dag och allt vaknade till livet.


Tonerna

Tonerna väntade på fingrarna
och
sprang till liv
 av den smekning
 han gav stängen

stillheten

Uret tickar ljudligt med tidens framfart.


Vattendropparna letar sin färd ner i avloppet.


Suset från skogens vind som vajar träden,

Andetagens suckade å rytmiska ljud.



Dunkandet av de pulserande blodet i kroppen.



Kylskåpet slår på sin fläkt å surrar....



I intet å stillheten.


närhet

image3NÄRHETENS RÖDA SEKUNDER