Stormen

Stormen viner, starkt å plågsamt...

Jag saknar din röst.

Tomhet, tystnad fast stormen viner...

Värkligheten är långt där borta.

Känner min lyckas rotlöshet

Hur ska jag växa

Ler fortfarande fånigt

När du kommer i min tankes oförklarliga bana

Stormen är plågsamt stark i mig.

Sliter, drar...

Kan jag släppa, vill jag flyga följa med vinden.

Låta den ta mig dit framtiden valt.

Kramperna måste sluta,

Roten behöver hitta näring

Kanske någon stans,

Där jorden är bördig av kärlek.

Stormen sliter,

stormen viner.

Tanken är så svårfångad.

Jag vill leva, med din röst, långt där borta, växa mig stark i dina armar, du kan konsten att lungna vindarnas starka och slitande, framtidens bördiga jord... Den är nära dig.

Kan jag önska mig de av dig, min framtid!


























Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback