Åter blick
På semester med la familja, Handöl.
Här hos morfar saknar man vardagen med ett konstigt vemod.
Fjället med sitt vackra ansikte som alltid välkomnar, sol som snöstorm. Stillsamheten, den omfamnande. Klarheten i snöyrans virvlande dans. Sjön som glittrar, med is eller öppet vatten. Sagolikt tittar skogen på oss tills de sista knotiga och krokiga fjällbjörkarna tar farväl å lämnar fjällets lava fyllda stenar till att nå toppen själva. Myrens mystiska svarta hål, där guldet glimmar på tuvor. Gudomligt lysande hjorton. Snövallarna som formar sig efter vindens både slag å smekningar. Begraver grönskan under sitt vita täcke för att sedna smälta å forsa fram glittrande klar i bäck å fors.
Naturen vackra tar en med på hisnade upplevelser bara genom att infinna sig här.
Ensamheten tar med vid som en stilla påminnelse om den stress vi just lämnat.
Här kan man vara, kravlöst.
Här vill jag finna hela min själs tomma botten.
Men mindre närvarande har jag sälla skådat mig själv.
Väl hemma bultar mitt hjärta av längtan att få återse de jag nyss stod vid.